Jag hade en plan!

Jag tror att jag har gått och blivit gammal. Det var inte alls länge sedan jag hade makalösa problem med att släcka lampan och gå och lägga mig om inte klockan passerat 01.00 på en vardag och jag skulle upp kl 06.30. Den senaste tiden har jag varit tvungen att kämpa för att hålla mig vaken längre än till kl 22.00. Idag till exempel ville jag sussa/nanna kudde/snooza/ta en svängom med Jon(na) Blund vid kl 21, men samma sekund som tanken slog mig att jag tänkte på att sova innan solen gått ner insåg jag att det var fullständigt oacceptabelt.

Istället bestämde jag mig för att göra lite plugg. Jag tror att det är där hela bekymmret landar. Jag har mycket mer att göra just nu än vad jag hade för några veckor/någon månad sedan. Då blir man trött.

Sedan tror jag att det faktum att jag gått och blivit 24,5 år gammal har något med saken att göra. Det är inte långt ifrån att jag kommit halvvägs till helvetet nu och om jag blir såhär trött av lite jobb nu, vad kommer jag inte vara när jag är 49,5 år gammal. Jag kommer vara tvungen att gå upp före dess att jag går och lägger mig. Och då menar jag inte på det coola sättet att jag varit ute och röjt hela natten med en flaska Grey Goose och lite löst boskap på valfri nattklubb. Nej jag menar att jag kommer vara så slut att jag mat- och sovklockan pekar på huvudkudden redan innan jag hunnit vakna från tidigare dag.

Fy fan för att bli gammal helt enkelt.

När jag var liten – alltså riktigt liten, typ fyra år – hade jag hela mitt liv planerat. Oj tänker du, det var mig en ambitiös herre som redan då visste att världsherravälde var hans mål. Nja, inte riktigt svarar jag då. Det var faktiskt inte så knepigt att planera för sitt liv när man bestämt sig för att bara leva tills man var sex år gammal.

Oj tänker du då, han funderade på att ta självmord innan han äns lärt sig treans multiplikationstabell. Nja, inte riktigt svarar jag då. Det var nämligen så att jag var livrädd för att börja i skolan. Jag var mycket, mycket blyg som liten knatte med en fyllig, blond kalufs och glasögon. När jag skulle börja spela fotboll vart jag så rädd för de andra att jag hellre lekte med min syster i klätterställningen bredvid fotbollsplanen istället. Förstå då vad som skulle hända med mig om jag började i ettan.

Därför var min plan att jag skulle bli sex år gammal, sedan när det var dags att börja i skolan skulle det bara säga tjillevippen! så var jag helt plötsligt nyfödd igen. Hur skönt som helst. Hänga med morsan, inte behöva gå en meter, inte behöva torka sig efter toabesök, inte ens behöva gå till toaletten under de första åren, titta på tecknat på TV hela dagarna, läsa böcker helt utan text, kasta saker som är fula på folk som är fula, spy på de (bokstavligt talat) som inte hejar på Real Madrid, bli matad och sedan inte äns behöva tugga (!). Och medan man gör all denna djävulskap så tycker alla att man är gullig och söt (jämfört med när man gör samma sak efter att klockan passerat 80 år). Livet, säger jag bara!

Och framförallt, man skulle kunna sova vart som helst, när som helst.

Godnatt!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: