I’ve got a cold!
Det är 2012! 2012 borde bli ett bra år för 12 är mitt lyckonummer. Ni kommer ihåg att man hade ett sånt när man var liten antar jag? Mitt var alltså 12 och jag såg till att ha just den siffran vart det än var möjligt. Främst på fotbolls- och innebandytröjor. Ett tag var jag på väg att måla upp en fet tolva på väggen hemma i mitt rum, men det blev aldrig riktigt av. Trist.
Jul och nyår passerade ju utan direkt märkvärdighet. Systern bytte sin julklapp, fadern nöjde sig med lite glögg och modern kunde inte bry sig mindre. All-in-all ger jag mig själv Väl Godkänt för mina presenter.
Nyår betydde Åre och det får också väl godkänt. Vi gjorde på många sätt mycket bra ifrån oss – Petter var där och God Damnit vad han är bra på sitt jobb, fast utan oss hade han haft det trist – men upplevelsen kunde ändå ha varit snyggare och gärna mer kvinnlig (läs: det var bara grabbar där) på sina ställen.
Hela den här veckan har jag bytt ut alkoholen mot alvedon på grund av en riktig hej-kom-och-hjälp-mig-förkylning.
Och jag har märkt att skillnaden på när killar och tjejer är förkylda är ganska stor. Förkylda tjejer går liksom in i någon slags tyck-synd-om-mig-trans där ni på något sätt lyckas bli söta av det hela. Ni förvandlas till små bollar som är ihopkurade under täcket, och det enda som kan hjälpa mot eländet är en hög skvallertidningar, tre byttor Ben & Jerrys-glass, varm choklad och Twilight alternativt Sex and the City på TV:n – allt mitt i en frisk doft av lavendel. Förutom själva sjukdelen kan det vara rätt trivsamt för en kille då det är lugnt och stilla och han kan känna sig nödvändig för en gångs skull.
En tjej jag träffade för ett par-sex år sedan var duktig på sånt. När hon var förkyld snöt hon sig med lite toapapper hon hade på rummet. Och när snoret transporterats från bihålan rätt ner i det blommiga Lambipappret vek hon ihop det och slängde pappret på golvet. Hon hade nämligen ingen papperskorg, “för att det var fult”. Sen fick hennes mamma plocka upp papret. Ofräscht och barnsligt, jag vet. Men på nåt sätt vart det lite charmigt ändå.
När killar är förkylda blir vi helt apatiska. Ingen trivs då. Det finns inget sött i det överhuvudtaget. Allt värker, från huvud till rygg till lilltå, och vi håller fan inte tyst om det. Vi rullar inte ihop till en söt liten boll under täcket. Vi ligger, kallsvettiga och illaluktande, i ett stort X med udda lemmar hängade utför sängkanten i en allvarlig yrsel utan att veta om det är dag eller natt.
Jag slänger också papper med feta snorbollar omkring mig för att jag inte har någon papperskorg tillhands, men det finns garanterat inget charmigt med det.
I köket finns fyra mjölkpaket, två Puckopaket, en yogurtförpackning tre Findus Tacopaj-förpackningar, kadavret från en färdiggrillad kyckling och fruktansvärda mängder tallrikar, glas och bestick som en mindre alptopp och väntar på att slängas eller diskas. Allt är bara jävligt äckligt, och jag lovar att det inte luktar blommor om det hela.
Så om samhället nu ska bli jämnställt – och det vore ju helt okej om det blev det – då får vi faktiskt inte glömma bort att göra något åt det här med förkylningsdilemmat också.
A Rubberband Packed With Action! 
Tack för glöggen!