According to plan

Mannen på bilden heter D’Brickashaw Ferguson. Som om inte det är uppenbart. D’Brickashaw spelar amarikansk fotboll för New York Jets i NFL. Han är 1,98 m lång, väger cirka 140 kg och spelar “left tackle” i Jets offensiva linje – han är med andra ord den som står i vägen för motståndarna som vill skada quarterbacken (aka han som får alla tjejer på college). Men det är inte för sin fysik han är en stenrik fotbollsspelare som rattar runt i fräsiga bilar med spinners, black-on-blacks och feta ljudsystem. Det är för hans namn.

Vi har ju haft namndiskussionen på tal tidigare, men då pratade vi om vad kändisbarn kommer att bli i framtiden. I D’Brickashaws fall är framtiden redan här. D’Brick (som jag känner att vi kan kalla honom) är en glad kille på 28 jordsnurr som är född i Freeport, New York. Däremot är det tveksamt att hans mor var särskilt munter den 10:e december 1983 när hon klämde ut en massiv tegelsten nio månader efter den trevliga stunden. Så troligtvis tänkte hon därför att, ‘för allt det här besväret ska jag ha något’. Och vad är bättre att få än sin framtid säkrad?

Hade mamma Ferguson döpt tegelstenen till, säg Stanley eller Joe eller Paul eller Geoffrey eller Martin så hade han möjligtvis tagit vara på sin talang (läs: storlek) genom att bli just tegelläggare, eller varför inte livvakt. Chansen hade självklart funnits att han gått och blivit fotbollsproffs ändå, men det hade varit mycket mer ovisst. Därför var D’Brickashaw det absolut bästa namnet mother Fergie kunde ge sin son med tanke på den belöning hon säkerligen ville ha. Det var en garanti. Hon var helt enkelt sugen på att casha in så fort hon insåg att läget fanns vill jag nog påstå.

D’Brickashaw är nämligen ett alldeles för komplicerat namn för att slösas bort på något så lågavlönande som tegelläggning eller så simpelt som att ta en kula för någon osympatisk b-kändis. Det innehåller så många fler komponenter, så många fler lager, än vad Stanley och Joe gör. Det finns historia, lidande och framförallt flärd i D’Brickashaw. Ett sådant namn måste tas till vara på, och det finns bara ett sätt att göra det – genom att bli en mänsklig murbräcka i världens kanske mest penningstinna sport.

D’Brick hade kunnat hoppa i axelskydden och tagit på sig störtkrukan dagen efter att han lärt sig gå och bli en stjärna i NFL på en gång, om han hade velat. Nu valde han den mer mogna, men om vi ska vara ärliga, lite trista, vägen genom high school och college för att nå dit. Men nog får hans mamma valuta för eländet han utsatte henne för vid födseln alltid.

Och vad har vi lärt oss av detta då? Jo, att du inte behöver bli en “curlingförälder” den dagen då arvet är redo att föras vidare för att du efter pensionen ska kunna lita på ett liv långt bort från hyrestvåor i förorten. Allt du behöver göra är att lägga fem minuter extra på att läsa Stora Namn-boken så löser din avkomma och ödet resten medan du i lugn och ro njuter av en mjukglass på valfri VIP-läktare.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: