Sju Mercor och en limo
När jag gick i högstadiet på superba Gubbängsskolan här i Stockholm hade vi en gång, kanske två, kanske tre gånger, en lärarvikarie som var en gnutta speciell. Han skulle bland annat lära oss engelska och NO (heter det så fortfarande?), men det blev inte så mycket böja verb eller föreläsningar om ståndare och pistiller. Den lätt överviktige, medelålders herren framme vid katedern ville liksom hellre prata om andra saker, främst sig själv.
Det visade sig att vår lågavlönade vikarie inte bara drev Sveriges största vitvaruföretag, han ägde dessutom sju Mercedes-bilar, två limousiner, en flott våning på en av stans fräsigare adresser och var, inte minst, gammal mästare i boxning i OS för judar. Men medaljen hade han lämnat till välgörenhet för länge, länge sedan.
Grejen med mytomani är att det är helt tillåtet att skratta åt stackarn som står för skrönorna. Så är det faktiskt. Mytomanen själv räknar med att folk ska tro att han/hon är helt och hållet sjuk i huvudet. De tycker att det är okej att folk är skeptiska. Det hör till. Det är ett spel. Mytomanen ljuger; du skrattar och säger att “nej, nej, det där stämmer inte”; mytomanen försäkrar att “jo, jo, jag är helt otroligt fantastisk”; du stämplar honom/henne som hjärndöd, halvt på skoj, halvt på allvar. Alla är nöjda. Detta måste vi ta vara på mer tycker jag, det måste få fotfäste. Fler mytomaner, tack!
Nu har det visat sig att mannen med Mercedes-flottan håller till på samma gym som jag. Jag säger “håller till” därför att han inte direkt tränar. Han blandar mellan att spana på TV-apparaterna vid konditionsmaskinerna och försöka inleda obekväma samtal med folk som inte vill prata med honom.
Igår försökte han sig på bänkpressen. Men han hade hängt sin ICA-kasse innehållande oklara produkter på en sidan av stången, och det slutade ju lite sisådär. Tyvärr fanns inte hans tjänare på plats just den här gången, men några gymbiffar klev in och hjälpte till och lyfte bort den 25 kg tunga stången. Fast jag vill ändå tro att det var naturens sätt att bestraffa honom för att han försökte lura ett gäng dryga åttondeklassare – eller naturens sätt att belöna oss andra litegrann.
A Rubberband Packed With Action! 