En sprängd anka, tack!

Jag tittade på Junior Masterchef Australia idag. Alltså “Sveriges mästerkock” fast i Australien, och för barn. Ungarna är runt 9-12 år gamla. Och jag häpnade.

Man skulle kunna tro att de små liven varvar rätter som en helt okej makaronilåda med en lite sisådär köttbullsmacka, och ibland, av misstag, lyckas de svepa ihop en gudomligt smakrik pytt-i-panna. Men icke. Istället vispar de snabbt och smidigt samman ett pistage- och fikonfyllt fasanbröst med tryffelmousse och timjanskanderad brysselkål; eller en skaldjursconfit med mangokompott, bläckfiskrisotto och rotfrukter duchess.

Allt det här löser de på en timme.

Och här ligger jag, utslagen i sängen en lördagskväll och funderar på om jag ska laga en sisådär köttbullsmacka eller en gudomligt smakrik Krögarpytt till middag. Laga mat till sig själv är nämligen ett litet, litet helvete som inte gör en människa glad. Att stå och slita i ett kök i 60+ minuter för en torr kycklingfilé med lite smaklöst ris som sedan slukas på fyra och en halv minut med en klick chiliaioli känns liksom meningslöst.

Därefter ska man även diska.

Hela den biten gör att man skulle kunna säga att jag drar mig lite för att ställa mig vid spisen och brassa käk. Jag har svårt att få till en fungerande relation mellan mig själv och kokkärlen. “Vi lirar inte”, som det heter på sportspråk. Jag spenderar gärna så lite tid som möjligt med “Pannan” och “Rullen” som jag kallar dem (stekpannan och kastrullen) – åtminstone på tu man hand.

För det ska understrykas att jag inte är dålig på att laga mat, jag bara ogillar det starkt när jag tvingas göra det till enbart mig själv. När jag lagar mat med någon, eller framförallt till någon, är jag ett riktigt ess i köket. Det ska ni damer veta. Vi kanske inte pratar gåsleverfylld anka med grönsaksfondue så som proffsen i Junior Masterchef Australia, men jag rankar ändå mig själv, och min förmåga, strax därunder. Och det är faktiskt inte helt dåligt, om jag får säga det själv.

Advertisements
Comments
One Response to “En sprängd anka, tack!”
  1. Fadern says:

    Jag väntar på en middagsinbjudan!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: